tisdag, september 7

Världen enligt lilla My

Det vill säga, världen. Precis som den är.

"Ni är så borgerliga! ropade lilla My klagande. Hon stod i fönstret och stirrade besviket. Här håller på att bli precis som vanligt ... Jag var så säker på att ön skulle sjunka eller flyta sin väg eller flyga i luften! Aldrig händer det nånting på allvar ..."

Eller hur? I rest my case.

måndag, september 6

Måns och Mari - eller gammal vänskap rostar aldrig

När jag var liten älskade jag Kaj Beckmans årstidsböcker om Måns och Mari. Måns och Mari om våren kunde jag i princip utantill innan jag ens hade lärt mig läsa (och således var så liten att det nästan är löjligt). Till min stora lycka upptäckte jag förra året att En bok för alla skulle ge ut böckerna igen i nyutgåva (självklart försvann mina gamla exemplar till bokhimlen för många, många år sedan). Så nu har jag samlat på mig Måns och Mari om vintern, sommaren och våren och i dagarna kompletterar jag samlingen med den fjärde och sista delen i serien: Måns och Mari om hösten.

För ni vet ju hur det funkar. När jag står där om fyra år och vill läsa mysiga böcker om årstiderna för mina barn - ja, då finns de inte att få tag i längre. Ty så grym är bokvärlden. Och det är klart att Grymme-Carl och lilla Hoppsan också ska kunna lura varandra med lejon i trädgården och fundera över vem den där Matti är egentligen, och varför i hela friden Måns och Mari bor där ...? (Det eventuellt sorgliga svaret på den frågan anser jag vara varje barns rätt att få filosofera sig fram till själv. Men hur som helst så verkar de ju ha det bra i alla fall. Det var min lilla tröst när jag var liten, hur klen den än nu var. *sniff*)

söndag, september 5

Grymme-Carl listar bebisböcker

Och här kommer Calles Topp 3 från det senaste året:

1. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
Detta är enligt Calle den bästa bok som någonsin gjorts. Kanske till och med det bästa någonting som gjorts, alla kategorier. Ja, den är till och med bättre än majskrokar. När Calle ser Knacka på! sticka ut från något nödgömställe (nej, det går inte att ha den framme) så gråter han av lycka, pekar och ylar tills man tar ner den och läser den för honom. När man har tröttnat på att läsa efter någon timme eller två (alternativt tappat rösten) så får man räkna med förtvivlad gråt till ungefär två timmar efter sängdags. Så bra är Knacka på!


Fråga: Varför, åh VARFÖR, finns inte Knacka på! med kartongsidor?

2. Pyttesmå kartongböcker med bilder på djur, till exempel från Kärnan. Favoriterna är Lyssna på oss, Coola kor och Glada grisar (Får och getter går an med). Har räddat många griniga stunder på skötbordet, i vagnen eller i bilen. Helt enkelt ovärderliga! Och eftersom de är så billiga så kan man köpa massor. Var beredd på att träna in en sådär åtta, tio olika fårläten bara.




3. Min lilla ljudbok om kattungar/ankungar (också från Kärnan)
En bok som mjauar eller kvackar helt själv! Du behöver alltså inte själv mjaua 800 gånger för att visa hur en katt låter. Ditt lilla intelligenta, förtjusande barn lär sig snabbt att trycka på knappen själv. Och att trycka igen. Och igen, och igen, och igen, och igen. Helst när det är din tur att sova. Men kom ihåg - du slipper i alla fall mjaua själv.

Full vind i seglen

Det är september, och jag har riggat seglen igen precis som jag lovade! Vi rivstartar med en länk till författaren Kim M. Kimselius blogg, hon skriver nämligen om sin signering hos oss i barnbokhandeln igår, komplett med bilder och allt!

Ni har väl inte missat hennes spännande barn- och ungdomsböcker om Theo och Ramona som reser i tiden? Lättlästa och hela tiden med en liten cliff-hanger i slutet av varje kapitel som håller spänningen uppe. Att man sedan lär sig något nytt om en historisk epok mitt i spänningen gör ju inte saken sämre. Recension av de två senaste böckerna (Theos Pompeji och Boudicas strid mot romarna) kommer inom kort. Tills dess kan du hitta mer information om alla hennes böcker här.


Och ja, ni som tycker att den rödhåriga piratdrottningen till vänster på den sista bilden i Kims blogginlägg ser lite fet ut, ni har helt rätt. Grymme-Carl ska nämligen bli storebror i februari ... Hur gick det till nu när det skulle vara medicinskt omöjligt kan man ju med all rätt fråga sig?

Tja. Han ville det. Och då fick han det. Sådan är helt enkelt Grymme-Carls makt. (O stora framtid, huka dig och darra!)

(Allvarligt talat har vi INGEN aning. Vi förstår ju att vi måste ha varit inblandade i saken på något vis, förste styrman och jag, men i övrigt fattar vi ingenting. Ibland blir det helt enkelt inte riktigt som man planerade. Tack och lov!)