Jag gör som alla andra

(Hej Jessica, Ylva, Marlan och Martina!)

What Kind of Reader Are You? Your Result: Obsessive-Compulsive Bookworm You're probably in the final stages of a Ph.D. or otherwise finding a way to make your living out of reading. You are one of the literati. Other people's grammatical mistakes make you insane.
Dedicated Reader
Literate Good Citizen
Book Snob
Non-Reader
Fad Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

What a surprise.

Men jag gillar den sista meningen: Other people's grammatical mistakes make you insane. Det är ju faktiskt en nästan fullständig beskrivning av min personlighet - i en enda mening!

Imponerande.

16 kg böcker

Japp, det var vad jag bar hem över tröskeln igår efter årets förläggardag. Sannerligen en strålande skörd, och fast jag försöker jättemycket att tycka synd om min kollega som var med och packade bokpåsarna, så hoppas jag i smyg att hon ska få minst lika ont i armarna nästa år, he he ... Själv ska jag i alla fall komma ihåg pallyften.

Det fanns många guldkorn i kassarna, och överst i högen ligger Helena Henschens Hon älskade och blinkar och kråmar sig och har sig. Under henne ligger Mazettis Mitt liv som Pingvin. "Jag är som Grabben i graven bredvid - fast bättre!" viskar den när jag närmar mig. (Jo, för min kollega gillade den och hon har i vanliga fall svårartad Mazettiallergi. Hon fattar inte ens varför hon plockade upp den, men när hon väl hade gjort det så kunde hon inte sluta.) Fast innan jag ens kan titta åt de där påsarna så måste jag gapa stort och trycka i mig det sista av höstens barn- och ungdomsutgivning. Om jag läser duktigt inför boktipskvällen nästa vecka så står jag mig nog hela julhandeln också. Det är knappt så jag vågar gå i närheten av den där flocken av påsar av rädsla för att min moral ska smulas sönder under denna förföriskt blänkande 16-kilos frestelse. (Jo, jag gick faktiskt raka vägen in i badrummet och vägde både mig och kassarna. Sedan tvingade jag J att gissa hur många kilo böcker det var tills han nästan bröt ihop, och efter det dansade jag runt i lägenheten och sjöng "16 kiiiiiloooo, 16 KIIIILOOOO, SEXTON KIIIILOOOO - baaraaaa till MIIIIIIIG". Där fick J plötsligt luft igen och hostade något om julklappar. Jag gav honom onda ögat tills hostattacken gick över. Sedan läste jag en sida i varje bok tills han bad om nåd. Det är så en äkta piratdrottning jobbar.)

För övrigt var jag ganska nöjd med min dag. Jag har börjat att agera som hemlig PR-agent åt Andreas Roman (mycket hemlig, det är faktiskt ingen som känner till det utom jag. Tills nu då.). Första förlaget vi skulle träffa var Natur & Kultur. Excellent. Jag ägnade 8 minuter av deras tilldelade 20 att berätta om Andreas förträffliga blogg. Sedan ägnade jag 6 minuter åt att berätta om exakt hur rädd jag blev för Mörkrädd, och gav lite tips på hur man kunde skylta upp den så här i Halloweentider. Sedan ägnade jag 4 minuter åt att försöka övertala Ingela att tvinga Andreas att ge ut bloggen som bok. Sedan var min tid slut. Eller, förlåt, Natur & Kulturs tid då. Tja, jag pratade ju om en av deras författare, eller hur? Jag räknar med minst en julbonus i alla fall.

Ännu mer fulblogg

Alltså, jag vet att det här är såååå OT, men kolla här vad min lillebror skickade till mig. Inte för att jag vet vad jag har gjort honom, eller varför han vill låta mig lida så här, men han har i alla fall lyckats kombinera mina två hatämnen i livet: ninjor och matte. (Jag misstänker ninjaflickvännen Kakan. Tänk på att det är jul snart, era elaka små barn!)

Förlåt

Jag ljög lite för er igår. Egentligen är jag inte alls på semester längre. Jag är hemma igen och det är 8 grader och spöregn, inte strålande sol och 27 grader i vattnet. Tyvärr. Men det var roligt att vara mytoman så länge det nu varade.

Efter att ha varit hemma och vänt (hemma från flygplatsen kl. 03.45 på natten, klockan ringde 07.00. Eller 06.00 om man nu vill vara noga. Jag hade glömt att ställa tillbaka den.) så åkte jag på kurs i ett par dagar. Nu är jag tillbaka bakom bokhandelsdisken och ska bygga om hela butiken, ha boktipskväll och ta itu med en och en halv veckas samlat jobb (vilket är förvånansvärt mycket mer än man skulle kunna tro. Gör jag verkligen så här mycket jobb under en vecka?). Tacka Gud för flygsprit, that's all I have to say.

På jobbet har det kommit böcker. Massor av böcker (återigen: kommer det verkligen så här mycket nya böcker på en vecka?). Det känns som om någon lurade mig på ett par månader någonstans. Jag ska ju ha boktipskväll, och måste ha läst allt det här ungefär helst igår! Och jag som bara vill läsa Murakami. Det får bli någon slags kompromiss. Om jag siktar in mig på att läsa alla nya böcker för barn upp till 12 år så går det fort i alla fall. Och så tvingar jag min kollega att prata om tonårsböckerna. Man får inte vara dum, då kan man bli chef. (Eller okej, vad man nu säger om man inte redan har trillat dit.)

Well, well. Jag är brun på magen i alla fall.

Och min bok är sällsynt bra. Fågeln som vrider upp världen. (Nej, den är inte slut än. Jag sa ju att den var sällsynt bra. Alla bra saker tar alltid slut alldeles för fort annars. Som semestrar till exempel. Min braiga bok vinner alltså över min braiga semester. Så där har ni väl ett budgettips om något.)

Det är ett hårt liv

... vid poolkanten.

Lyckligtvis så kan man ju alltid flytta sig ner till solstolen på stranden. När det börjar bli lite för jobbigt menar jag.

Som när man har blivit lite svettig på ryggen till exempel.

Även pirater kan behöva semester ibland

Man skulle kunna tro att vi som ständigt seglar på de sju haven har ett väldigt lätt och sorglöst liv. Så är tyvärr icke fallet. Även pirater kan drabbas av sin beskärda del av tråkigheter (rommen kan ta slut, skeppspojken maskar när han kan och dessutom blir kroksabeln rätt slö emellanåt av allt huggande). Därför är det dags för en semester för den här piratdrottningen och hennes förste styrman. Skeppskatterna stannar hemma och vaktar fortet medan vi hissar seglen och styr söderut.



Med på resan tar vi en riktigt fet pocket: Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Den räcker tills vi har hunnit lämna hemmahamnen i alla fall. Sedan packar vi också ner Lloyd Jones Att tro på Mister Pip. Då har vi att göra en stund på däcket också, medan vi ser till att skeppspojken slipar kroksablarna ordentligt.



Jag har efter den delikata middagen hos Andy ungefär ett 15-tal våfflor i magen, men eftersom måttfullhet aldrig har varit en av mina främsta dygder så har jag lovat förste styrman något alldeles extra om han inte gnäller under resan. Jag har nämligen förstått att de tillhandahåller sådana här delikatesser på resmålet:



Och så försvinner vårt skepp sakta mot horisonten medan man över vågorna kan höra en mullrande stämma:

"Femton våfflor i mina kista, hej och HÅ, å ge hit lite rom!"

(Och om ni tror att den här piratdrottningen kommer att blogga under semestern så är det bara att gratulera till ert hoppfulla sinnelag. Själv har jag ingen aning nämligen. Men för all del, hopp är ju alltid snäppet bättre än förtvivlan. Ohoj så länge!)

Out of Office

Äter våfflor.

Will be back when våfflorna är slut. Eller groggvirket. Eller kocken. Vilket som nu inträffar först.

Den larmande hopens dal

Nu har jag läst Erik Anderssons Den larmande hopens dal, och bokcirkelbristen är mer skriande än någonsin. Om det nu var ett och annat som jag inte hängde med i medan jag läste, så var det inget som helst emot hur mycket jag undrade över när boken var slut. Det är nästan så jag borde ta och börja om från början igen på en gång, men det har jag tyvärr inte tid med just nu. Det får bli en omläsning längre fram istället.

I vilket fall som helst så tyckte jag inte nödvändigtvis att detta var något negativt, för jag föll handlöst för Ina och hennes sherrydrickande kollegor på tidningen Varas värn. Erik Andersson har en torr humor som jag bara inte kan motstå, och det är helt tack vare denna humor som boken med det oerhört besynnerliga ämnesvalet "Västgötaslättens boindelning" blir en sträckläsningsroman. Jag är också löjligt förtjust i böcker som är lite udda, och speciellt mycket gillar jag böcker som inte drar sig för att vara lika nördiga som jag, fast inom sitt eget område. Jag har lärt mig en hel del om västgötarna och Västgötaslätten, och i morgon är jag den förste i kön utanför biblioteket för att få lära mig allt om livet bland makrillgrytorna i hans bohusländska roman Bengt också.

En riktigt intressant roman av Erik Andersson alltså, som rekommenderas varmt till alla som gillar knepiga saker!

Läs även andra bloggares åsikter om Den larmande hopens dal

Ur "Den larmande hopens dal"

Sidan 51:

" (...) Min artikel återfanns i innerspalt. Den inleddes så här: 'Det dova ljudet från fuktiga fotbollar mot stövlar genljöd över Medelplana i helgen medan kvinnorna svingade knivarna i köket och karlarna kastade kort på bordet.'
Usch. När det gäller mig så tror jag mig funnit ett samband mellan ambition och syntax. Ju mer angelägen jag är om att göra bra ifrån mig, desto längre och sämre blir meningarna."

Amen på det säger jag bara.

Och shit, vad jag saknar en bokcirkel att diskutera den här helskumma boken med. En mycket besynnerlig historia som jag läser med stor entusiasm, ett mycket förbryllat ansiktsuttryck och en hel del fniss ...

Läs även andra bloggares åsikter om Den larmande hopens dal

Bibliotekskatten Dewey har tassat vilse

Jag skrev ett inlägg om Bibliotekskatten Dewey för en stund sedan, men eftersom jag laddade upp bilderna i ett utkast häromdagen, så har Dewey gått lite vilse. Om ni är intresserad av att läsa inlägget så hittar ni det här.

För att ni inte ska ha tittat in här helt förgäves, så kommer här ett Special Guest Appearence av lilla katten. (Det märks inte att jag nyligen orkade ta reda på hur vår nya kamera fungerar, va?)

Lilla katten äter något GOTT:

Översvämmning i bokfloden

Idag skriver Helena om köpstopp på Bokhora. Det låter som en klok idé, men jag har ett problem i samma anda som jag verkligen inte vet hur jag ska hantera.

Alltså, mitt problem är så lyxigt att jag knappt vågar skriva om det. Mina högar av olästa böcker är så stora att jag nästan drömmer mardrömmar om dem - jag blir så otroligt stressad av tanken på att jag aldrig kommer att hinna läsa vissa böcker som ligger där som jag verkligen, verkligen vill läsa.

Problemet är att jag inte har köpt särskilt många av dessa böcker, så ett köpstopp gör egentligen ingen skillnad för mig. I de tre farligt svajande högarna vid sängen just nu har jag inte köpt en enda bok. De är alla läsexemplar från förlagen som jag har fått via mitt bokhandelsjobb. För att ytterligare lägga bok på bördan så måste jag prioritera barn- och ungdomsböcker, vilket jag älskar - men det innebär också att högen med vuxenböcker har förpassats till fotändan (där den växer i dubbel takt).

Det här är böcker som jag noga har valt ut och i många fall sett fram emot länge - problemet är bara att de är så många. Jag rensar som en galning och skänker bort dem bärkassevis så fort jag har gallrat ut* dem eller läst dem. Men nu har högarna med "högprioriterade" böcker börjat växa snabbare än någonsin.

Hur gör egentligen ni andra med stort läsintresse som jobbar i bokhandel? Hur hanterar ni de enorma mängder av böcker som förlagen vill att vi ska läsa och älska och rekommendera till alla kunder, alla paket i brevlådan, alla böcker från förläggar- och bokinformationsdagar - för att inte tala om de låneklubbar som vi ofta har i butikerna som man gärna vill känna till böckerna i? Sedan finns ju alltid böckerna som familj och vänner lånar ut till en, de gamla olästa böckerna i hyllan och de ljuvliga biblioteksböckerna med den rätta, lästa doften som man bara inte KAN låta bli att ta med sig hem (fast man verkligen inte borde). Det enda jag vet är att jag snarast måste komma på ett sätt att hantera det här - innan vi blir tvungna att börja sova stående mellan bokhögarna.



*"gallra ut" = inse att boken aldrig kommer att ta sig till priohög 1, utan snarare har fastnat någonstans i priohög 5-6, och därför ger man upp och ger bort den till någon som kommer att läsa den.

Tillägg kl 16.57: Bilderna är på min priohög 1 just nu. I denna hög läser jag alla böcker samtidigt, dvs jag läser i dem minst en gång i veckan. (Jag sträckläser ca 1/3 av alla böcker.) Om jag inte har läst i dem på en vecka så åker de ner till priohög 2 på golvet. För att jag inte ska drabbas av en allvarlig olycka framkallad av fallande böcker så har jag också en stash på golvet i en garderob på jobbet. De böckerna läser jag på lunchen. Och nej, det är inte alltid som jag kommer ihåg att äta.